Volvos 400-serie som presenterades som en efterföljare till den åldrade 300-serien var ett relativt nytt grepp för den svenska biltillverkaren. Detta var på ett sätt det första steget i en moderniserad image för Volvo, som tidigare satsat på präktiga pansarvagnsliknande familjebilar som numera legendariska 240 och 740. Särskilt den första modellen i 400-serien var uppseendeväckande; sportkupén 480. Detta var definitivt inget man associerade med Volvo, undantaget den klassiska James Bond-bilen P1800. Volvo 480 introducerade år 1986 och var en 2-dörrars kupé med uppfällbara strålkastare a la Porsche. Interiört hittade man skålade sportstolar, en mängd olika knappar på instrumentpanelen och en sportig ratt.
Motormässigt hade den dock ingenting med Porsche att göra. Under huven ruvade en Renault-motor på 1.7 liter och 109 hästkrafter. Detta gav förstås bilen ganska beskedliga prestanda, trots att den inte direkt kunde kallas slö. Effekten skulle dock komma att sjunka något i samband med ny avgasrening i form av katalysator, som istället gav bilen 95 hästar. Nej, någon racerbil dög Volvo 480 definitivt inte till, kanske var den mer tänkt som en cruisingbil med sportbilsliknande drag. För den som ville ha en något högre motoreffekt kom dock en turbovariant som 1988-års modell. Här hade man 120 hästkrafter till sitt förfogande, vilket i alla fall gav hyfsad fart på ekipaget där accelerationen 0 – 100 km/h gick på runt 9 sekunder.
Ägandet av en Volvo 480 var dessvärre inte problemfritt. Bilen var behäftad med en mängd olika fel, där de flesta som uppenbarade sig hade med el att göra. Det handlade om glapp i kablar (startmotor, bränslepump, spridare mm), uppfällbara strålkastare som strejkade – och en hel del annat. Många ägare av turboversionen klagade på att bilen ryckte vid fullt gaspådrag, ett fel som inte alltid gick att åtgärda. Förutom detta (vilket förvisso räcker gott) funkade Volvo 480 bra maskinellt.
Idag är Volvo 480 i mångt och mycket en samlarbil som inte rullar så särskilt många mil per år. Modellen slutade säljas i mitten av 1990-talet då 400-serien ersattes av nya Volvo S40 och V40. Har man tur kan man hitta ett välvårdat exemplar av 480 (kanske hos Bankerly.se) och gör då säkrast i att leta upp ett så nytt exemplar som möjligt, där barnsjukdomarna blivit botade. Det finns 480-bilar som utrustades med taklucka eller AC – och ibland, trots att det är sällsynt, båda delarna. Trots de problem som modellen dragits med måste man ända säga att det är lite av en spännande bil – det är ju trots allt en Volvo, men ser knappt ut som en sådan!